Men det finns alternativ. Det finns numera ett stort antal lagringstjänster på nätet. Gör man en inventering av dessa, ser man att den största begränssningen just nu är storleken. 1 GB är en vanlig gräns för gratistjänsterna. Vill man lagra mer än så kostar det.

Även om kostnaden för lagring ständigt sjunker, måste självklart disk och backup finansieras. MediaFire tillåter faktiskt obegränsad, men reklamfinansierad lagring och får nog betraktas som ledare just nu, men Box.net och Drop.io lockar med olika typer av extrafunktioner. Dessa lagrar 1 GB respektive 100 MB gratis.

Vad gör de stora etablerade aktörerna?

Microsoft Live har sin Skydrive, som i dagsläget är begränsad till 5 GB. Google saknar ännu en generell lagringstjänst (även om det finns sätt att använda GMail för detta). Yahoo! Briefcase lagrar ynkliga 30 MB.

Nej, då är Humyo bättre, som erbjuder en miljon mer, 30 GB gratis och möjlighet att mappa H:. Vi lär nog få se ökande utrymme från de aktörer som vill vara med om/när konsolideringen tar fart.

Men den mest innovativa lösningen står kanske Schweiziska wuala för. Här kan man byta lokal, osäker disk mot extern, och mer säker lagring. Har du 50 GB att låna ut, på en dator som är uppkopplad i genomsnitt 20% om dygnet, får du 50*0,2 = 10 GB. Filerna krypteras, och sprids likt torrents i communityn. Tjänsten kan liksom Humyo mappas upp som ett vanligt filsystem, tex w:, så det är mycket lätt att spara och hämta filer.

Med Wuala blir även din disk en del av molnet. Återstår att se om den distribuerade tekniken håller.

Det finns säker fler - tipsa gärna!

Med Google App Engine blir det möjligt:

Google App Engine lets you run your web applications on Google’s infrastructure. App Engine applications are easy to build, easy to maintain, and easy to scale as your traffic and data storage needs grow. With App Engine, there are no servers to maintain: You just upload your application, and it’s ready to serve your users.

Gratis Som vanligt, på Internet. Enkelt Inga program, inga kablar. Tryggt Det är Google som sköter våra servrar.

Denna gång en avkopplande men ofta uppkopplad sådan. FRA-motståndet, bloggosfärens fantastiska engagemang och kunnighet, och en framväxande demokrati 2.0 har varit fokus för min del. Knuff.se har visat sin starka sida för den som vill följa de breda och aktuella ämnena. Några gamla hederliga(?) böcker har det blivit också. Skönlitteratur, men även en hel del rörande världen och nuet. Det är nästan bara på semestern, bokstavligt talat i hängmattan, som de känns som attraktiva alternativ till den ständigt aktuella online-informationen.

Jag läste klassikern Funky Business av Kjell Nordström och Jonas Ridderstråle, Wikinomics - How Mass Collaboration Changes Everything av Don Tapscott och Anthony D. Williams och The Big Switch - Rewiring the World from Edison to Google av Nicholas Carr.

Alla med egna webbsidor, uppbackade med bloggar och i Wikinomics fall till och med en wiki, "Det oskrivna kapitlet", så att vi kan göra våra egna remixar och mashups. Själva böckerna blir i sammanhanget väldigt förutsägbara. Idéerna lever bäst på nätet. Man märker dessutom att böckerna skrivits på ett fragmentiserat vis. Framväxta medan de skapas. Som bloggar. Borta är den gamla konsten att binda en läsare till sig i 300 sidor med hälp av en genomtänkt form.

Idéerna då? Ja mycket håller, i alla tre fallen. Funky Business skrevs mitt i .COM-eran, och med facit i hand stämmer mycket av författarnas förutsägelser, även om företag som letsbuyit.com ersatts av andra (vilket också förutsågs).. De övriga två handlar verkligen om förändringar som kommer att påverka alla typer av organisationer framöver. Dels om nya sätt att organisera sig och få saker gjorda, dels om ett nytt, nytto- och tjänstefokuserat förhållningssätt till IT. Fortsättning lär följa…

Metadiskussionen: Den demokratiska processen och Demokrati 2.0
Oavsett sakfrågan, är det många som kritiserat själva processen, från remisshantering till den famösa voteringen med dess löjeväckande debatt och snabbt ihopsnickrade "kompromiss". Här möts två synsätt.  Å ena sidan det partidrivna etablissemanget, som endast vill veta av väljarna vart fjärde år. Kanske ett praktiskt förfarande i demokratins barndom, med de tekniska förutsättningar som då rådde. Å andra sidan de som lärt sig hantera internet som ett politiskt verktyg, där var och en kan uttrycka sin egen åsikt dag ut och dag in. Nu pågår en maktkamp mellan dessa falanger. Mellan Demokrati 1.0 och Demokrati 2.0 om man så vill.

Jag tror att internet och bloggosfären skrämmer. Insatta, kunniga bloggare som brinner för sin sak är något nytt som man inte vet hur man ska hantera. En ny typ av medborgare. En ny typ av experter. Nätet är inte bara plattformen för nya affärer och nya sätt att träffa vänner, det är i lika hög grad en plattform för den nya demokratin. En enorm möjlighet för mänskligheten, men ett hot för traditionella institutioner.

Sakfrågan: Integriteten i det gränslösa nätsamhället
Det är väldigt tyst från politikerhåll vad gäller själva sakfrågan. Sakargumenten tryter, och det vanligaste bemötandet är att man inte förstått. Inte juristerna. Inte de tekniska experterna. Inte människorättsaktivisterna. Inte de sent uppvaknande journalisterna. Och inte de pålästa bloggarna, som slagit riksdagsmännen med hästlängder när det gäller argumentationen.
Politikerna vill inte ha debatten, eftersom de vet att de öppna argumenten för sakfrågan är svaga.
Antingen finns det starka argument som inte tål att lyftas fram i ljuset, eller så har riksdagen röstat igenom detta utan att förstå vidden. Båda scenarierna är lika illa för Demokratin version 1.0.

Motståndarna till FRA-lagen är fler än förespråkarna, och verkar till stor del sammanfalla med de som är unga i sinnet. Tex de politiska ungdomsförbunden, men även de som utvidgat sitt hem och sin identitet till nätet. Det är inte konstigt att de som ser internet som sitt nya hem, också värnar om dess integritet. Och allt tal om Sveriges gränser blir fånigt otidsenliga. På internet sätter du dina egna gränser. Du bestämmer själv hur långt din värld ska sträcka sig, med vilka du väljer att kommunicera och hur öppen du vill vara. Eftersom Internet är en del av ditt hem.

De som är gamla i sinnet ser internet som något stort och farligt, som, i likhet med resten av världen utanför trygga Sverige måste kontrolleras. I dubbel bemärkelse blir budskapet: "Håll dig bara inom gränserna, så kommer inget att hända". Och det drabbar ju inte "vanliga" människor, dvs de som använder nätet för att gå till banken eller köpa julklappar. Själva livet, det personliga, där integriteten är värd något även för en riksdagsman, förmodas försigå offline, väl avgränsat, i slott och koja.

Eftersom internetgenerationen hade ett antal, bland partierna spridda representanter på plats i riksdagen, sattes hoppet länge till dessa. När även de vek sig för partipiskan, blev sveket från demokrati 1.0 än större. Regering, riksdag och stat med alla dess kontrollerande myndigheter har blivit potentiella fiender till det nya, gränslösa livet på nätet. Vaksamheten och misstron kommer att vara stor framöver.

Det är kombinationen av ovanstående perspektiv, dels politikernas arroganta inställning till de uppkopplade medborgarna, dels sakfrågans attack mot just denna grupps integritet som skapat en motrörelse som med sitt samlade engagemang och kunnande vida överglänser de folkvalda.

Ett annat exempel är rörelsediagram, som bygger på svenska Gapminder, som köptes av Google förra året, och som Hans Rosling använt med stor framgång:

På sikt kan det nog bli så att vanliga applikationer får inbyggt stöd för populära tjänster i molnet. Officeprogrammen tex. Det gäller lagring av dokument och samarbetsfunktioner förstås, men även "integration" av sökbara bilder från flickr och liknande. Ett troligt scenario är att Microsoft integrerar sina egna tjänster i kommande Office, och att resten kör en mer öppen linje med integrationer med såväl kommersiella som öppna tjänster.

http://stoppafralagen.nu/ och FRA själva

Men man kan också börja med denna träffsäkra mashup:

1. Förflyttningen från produkt- till kundfokus. Det är bra om du kan och förstår de produkter och tjänster du säljer, men än viktigare att du känner de som använder dem.
2. Den ökade fragmentiseringen. Kunderna blir mer specialiserade och krävande. Nätets globalisering tydliggör paradoxalt nog detta. När produkter och tjänster blir tillgängliga överallt, måste man förstå lokala behov likväl som nischade intresseområden och subkulturer.
3. Införandet av nya typer av leveranser. Kunderna är rörliga och tjänsterna måste finnas där kunderna finns.
4. Nya typer av paketeringar. Tjänsterna behöver paketeras på ett sätt som matchar de nya områden där tjänsterna levereras. En tjänst i iPhone måste i någon mån matcha övriga iPhone-tjänster i design, känsla och uttryck.

"Det är 17 grader. Tio på ena sidan huset, och sju på den andra".

Med några termometrar till skulle man lätt kunna samla ihop till en tropisk dag. Så resonerar min son och jag. Men absurda tankar sätter igång hjärnan på ett kreativt sätt.
    
Efter ett tag funderar man på: Hur varmt är det då? Tio eller sju?
Hur varmt är det nu? Hur varmt kommer det att bli?
Kan det kanske vara så att världen är mer komplex än vad temperaturen på väderkartan gör gällande?

Det kan vara bra att tänka absurda tankar fullt ut. Som barn ofta gör. Nya hjärnor gör det oftare än gamla. Gamla hjärnor har en tendens att stelna. Mönster bildas och tas för självklara. "Erfarenhet" brukar det kallas - ofta något som eftersöks av de som rekryterar.

Faran med erfarenhet och stelnade hjärnor är svårigheten att hantera förändringar. Det där besvärliga med tiden. Naturens sätt att hantera detta är att se till att det hela tiden kommer nya hjärnor.

Jag får ibland höra, från personer med titeln "senior" nånting  (som man verkar bli automatiskt efter 35 på många ställen) något i stil med: "Jag gjorde en bra grej -92. Nu vill jag att vi ska göra det igen". Som om tiden stått stilla.

Min son och jag har även kommit på varför tiden finns.
För att rummet behöver konkurrens. "Rummet kan ju inte få bre ut sig hur som helst". Sånt kan vi skratta åt, min son och jag..

Men tiden har verkligen stor betydelse för våra liv, och den hanteras oftast som en fiende. Etablissemanget, det som är etablerat, det som är, måste försvara en maktposition som ständigt hotas. Av tidens gång. Även de som inte tillhör etablissemanget försvarar ofta det statiska synsättet. "Så här ÄR det". Som om tiden inte fanns. För att det passar hjärnor som stelnat. Hjärnor som är trygga i befintliga mönster. Det är väl det som gör förändring så svårt.

Ett socialt nätverk är mer marknadsorienterat än en hierarkisk, byråkratisk organisation, men utnyttjar i motsats till en rent kommersiell marknad, "billiga" sociala relationer. Ett råd från en person du känner är oftast gratis. Coase tog inte med denna aspekt i sin teori, men det hindrar ju inte att sociala relationer verkligen är mycket viktiga även i affärslivet.

Det blir hur som helst allt tydligare att införandet av social programvara lika mycket handlar om att göra upp med en förlegad organisation som att etablera ytterligare ett IT-stöd i mängden.

Man kan idag, med hjälp av social programvara, skapa organisationer som ändras dynamiskt, i takt med nya förutsättningar. Organisationer som anpassar sig organiskt, utan den friktion som präglar centralt planerade förändringar. I ett socialt nätverk utnyttjas de kopplingar som ger kortast väg och som kostar minst.

För att detta ska fungera krävs dessutom rätt incitament för inblandade grupper, vare sig det handlar om medarbetare, partners eller kunder. För ledningen är det dessa incitament som behöver sättas i fokus, snarare än traditionella byråkratier styrda av order och verksamhetsregler.

Inte på ett enda ställe nämns användarna som delaktiga i detta. Det är system, uppdelade i tjänster, som ska prata med varandra, och affärsprocesserna som ska styra i vilken ordning detta sker. Jag skulle nog kalla detta BOI, Business Oriented Integration.

Det är inget fel med BOI, men det är helt klart ett fokus på optimering av affärsprocesser, och den tekniska lösingen som gör detta möjligt att hantera så enkelt som möjligt. Ett annat behov som kommit att bli allt viktigare, är att möjliggöra och förbättra förmågan till innovation och förändring. En aldrig så optimerad verksamhet, kommer förr eller senare att behöva anpassa sig till yttre förändringrar. Det är en fråga om överlevnad, och då räcker det inte med optimeringar.

Det är här användarna kommer in. Systemen, tjänsterna står sig än så länge slätt när det gäller innovation och kreativitet. Ett sätt att använda SOA för att hjäpa användarna är integration "på glaset", direkt i gränssnittet, med eller utan kopplingar, dvs mashups. Så länge denna aspekt av SOA är nästan osynlig, är begreppet inte intressant för oss som försöker frigöra människans kreativitet. Då passar web 2.0, enterprise 2.0 bättre.

Kommer SOA och enterprise 2.0 att giftas ihop i framtiden, eller är de skilda företeelser i verksamheten, där SOA optimerar det befintliga och enterprise 2.0 förändrar och tänker nytt?

För att de ska komma närmare varandra, krävs för det första att man börjar hantera användartjänster inom SOA. Alltså tjänster som riktar sig mot människor. Vissa av dessa har förstås fokus på optimering, tex självservice, där t ex kunder själva kan sköta en större del av administrationen. Andra måste däremot fokusera på mer förutsättningslös utveckling. Tex tjänster som tar in kunderna i produktutvecklingsprocessen. Just kunder är intressant i dessa sammanhang. De kan kanske i gemen inte förväntas göra något alls, men de är så många att det räcker om en ynka promille gör något. Så tänker man oftast inte om interna resurser. De förväntas vara effektiva till 100%. Tjänster som drar in kunderna i utvecklingsprocesser måste därför vara förlåtande, och egentligen organiska. Man sår, och någonstans kommer det att växa. Detta är en av kärnegenskaperna i web 2.0. Och företag som vågar tänka likadant för interna användare och processer "blir" enterprise 2.0. Användartjänsterna måste då hjälpa

• de 13% (eller 30% om de är under 26) som gör nya saker proaktivt.
• de 19% (34%) som ger feedback.
• de 15% (18%) som samlar kunskap och information
• de 19% (57%) som deltar i IT-baserade sociala nätverk
• de 33% (54%) som läser, tittar eller lyssnar

Kommer industrialiseringen och kapitaliseringen att slå tillbaka och döda Web 2.0? Kommer några få aktörer från IT- och media-industrin att lägga sordin på den kreativitet som drivits underifrån och nästan alltid utanför de stora och administrationstunga IT-organisationerna?

Finns det fortfarande plats för mångfald och nya idéer?

De grundläggande drivkrafterna finns hur som helst fortfarande kvar:

• Den allt billigare tekniken och infrastrukturen som gör det möjligt att realisera nya idéer med små medel
• Den långa svansen med individer som tänker och agerar självständigt

Ett företag som just nu har svårt att samverka i den nya internetvärlden är SF, som uppenbarligen vill värna sitt informationsmonopol och hindra att kunder och andra utvecklar smarta tjänster för biobesökarna.

Att driva trafik till just sin sida, istället för att se till att erbjuda sina tjänster i de sammanhang som passar kunderna - Det är Webb 1.0.

Och går man in på SF:s sida, finns vintern 2008 inte heller något för aktiva besökare och filmnördar. Bilden som ges är att för SF är film konsumtion och ett massmedium. Inget annat.

Läs mer på Bloggywood och SVD

Till på köpet har man kanske sin egen portal (tex Netvibes) där man kanske skulle vilja samla allt, om det bara gick. Blir det så, kommer portalen alltså att flytta fokus, från att ha varit avsändarens domän, dit besökare vänt sig – till att den blir användarens verktyg för att hantera tjänster.

”Tjänster” ska i detta sammanhang ses i vid bemärkelse. Facebook kan ses som en portal för framförallt sociala tjänster. Denna är i hög grad möjlig att anpassa och utöka, av såväl slutanvändare som tjänsteleverantörer. Denna typ av konsumentportaler är på väg att bli en del av den allmänna internetplattformen, på samma sätt som användarnas webbläsare.

Har du en egen portal, som du utvecklar och förvaltar?

Microsoft har sedan länge visat tecken på avmattning vad gäller produktiviteten. När innovationsförmågan saknats har man ändå i många år lyckats kompensera genom att binda upp kunderna och skugga de kreativa uppstickarna med liknande produkter och tjänster.

Ända tills Google seglade upp som den nya dominanten.

Även Yahoo har tappat på senare tid. Och till och med Google. Förmodligen beroende på den snabba expansionen som hämmat kreativiteten.

Istället kommer andra med nytänkandet. Facebook och applikationerna i dess fotspår förstås, men även Twitter och Jaiku som Google påpassligt köpte. Och en massa andra Web 2.0-startups.

Om köpet blir verklighet får Microsoft/Yahoo nog främst koncentrera sig på att konkurrera med traditionella massmedier, och sno dessa på annonser. Totalt har man en stor användarbas av mainstreamanvändare. Inget för den långa svansen kanske. Man kommer nog inte att hinna fokusera på att hitta och köpa upp nya tankar och idéer, nu när all kraft måste ägnas åt att fusionera två jätteorganisationer med överlappande tjänster men olika kultur.

Dan Farbers har en bra video-kommentar om budet.

Man kommer med nya versioner av flera av de viktigaste Lotus-produkterna. Ajax-baserade portalen Websphere Portal 6.1 och Connections 2.0 med många idéer hämtade från sociala siter som Facebook är två nyheter att se fram emot under första halvan av 2008. Likaså de nya paketeringarna Lotus Foundations - program på burk a la Google Enterprise Search, och även program som tjänst, just nu under arbetsnamnet Bluehouse, med tydlig blick mot SMB-marknaden.

Gartners senaste Magic Quadrant listar Autonomy, IBM, Fast och Endeca som ledare, Men jämfört med föregående år, så har Fast sjunkit och lämnat Autonomy som ensam "ledande ledare":

One particular Leader, Fast, recently announced accounting changes that reflect "growing pains." Fast must improve its performance to realize its ambitions, but its Leader status will not be affected in the short term.

Kanske siktar Microsoft istället på att ta upp konkurrensen med Google som den stora informationsordnaren på internet? Kanske vill de åt grundtekniken snarare än de paketerade erbjudandena för interna företagslösningar?

1. Facebook, det nya massmediet
I början av hösten visste inte många vad Facebook var. Några månader senare är det sociala nätverket på allas läppar. Med internet som den nya gemensamma plattformen kan applikationer och idéer spridas otroligt snabbt. Med Facebook på plats går det ännu snabbare.

Om den tidigare utvecklingen inom web 2.0 fokuserat på den långa svansen av smarta, fokuserade människor, som fått nya kanaler tex via bloggar och wikis, så är web 2.0 i ett något senare skick något för alla. Lite simplare, mer mainstream och lättviktigt, och med en hel del avarter i form av Funwall-spam och kedjemeddelanden.

Men nu är verkligen alla producenter. Och stora förloraren måste ändå vara massmedierna. Höstens Sime-konferens höll rätt krampaktigt kvalitetens fana högt, men den som synar massmedierna i sömmarna märker att detta är ett önsketänkande. Experter som bloggar håller innehållsmässigt högre kvalitet än mainstream-journalism, och stilistiskt har kvalitet alltid värderats lägre än time to market.

När nu den stora massan börjar ägna allt mer tid åt vänners sociala eller kvasisociala aktiviteter a la Facebook, måste de traditionella medierna hitta nya revir att pinka in. Typiskt nog försöker man då fånga in den stora massan - igen. Affärslogiken är ju sådan. Massmedier måste hitta en massa att sälja till.

En disparat web2.0-värld kräver helt ny affärslogik, och därmed mer omdanande förändringar.

Facebook är det nya massmediet. Reklamen har inga problem med det, men de som producerar professionellt innehåll har det värre.

Försöket att hitta masskonsumenten via nya kanaler tar sig underliga vägar ibland. Som när DN nyligen lanserade en Mobil. Tillsammans med Nokia och Telenor. Och sedan rapporterar om den fantastiska världsnyheten. Då vet man åtminstone varför dessa företag inte längre kommer att kritiseras på redaktionell plats…

2. Webben som plattform
Lanseringen av en tidig version av OpenSocial var Googles försök att komma ikapp Facebook. Öppenhet för alla var parollen. Men detta är ännu bara i sin linda. Vi lär snart få se nya initiativ där sociala nätverk fungerar som plattformar för nya typer av applikationer. IT såsom vi känt det blir allt mindre relevant.
Hårdvaran, mjukvaran, lagringen - allt blir virtuellt och paketerat i tjänster, tillgängliga, inte via två hål i väggen, men väl via url:er.
Håller du på med information eller IT? Se till att det du gör är tillgängligt via url:er…

Tre punkter får sammanfatta:

• Internet är den nya tekniska plattformen
• Internet är den nya affärsplattformen
• Internet är den nya sociala plattformen

3. Skäll på IT-avdelningen. Riv ner murarna. Använd tejp.
Det var många som skällde på IT-avdelningen hösten 2007. IT-avdelningen, som byggt strukturer och fokuserat på stabilitet i sådan grad att man i praktiken motverkar förändringar i företagen. Man blir inte den moderna möjliggöraren, utan den kvarnsten som gör att verksamheten inte hinner med i svängarna när kunderna drar iväg.

Och Nick Carr som hävdade att IT inte spelar någon roll. I en värld av standardsystem är det ju så. Men tänk om det är ännu värre. Tänk om IT och speciellt IT som organisation och förvaltning spelar en negativ roll? Tänk om företag med mindre IT kan agera snabbare?

Jag brukar tänka på detta, på flexibilitet, när någon ska koppla sin dator till OH-kanonen, och börjar att ordentligt och hårt skruva fast kontakten. Antagligen för att man kan. Så tar man i lite extra för att dra åt den där sista millimetern. För att visa fem fina slides i femton minuter. Overkill! För mycket struktur, kontroll och säkerhet.
Användarnära IT-lösningar ska inte använda spik och lim. Tejpa hellre! De måste gå att lossa och bygga om.

"Blue Cloud is a game-changing model for Internet-scale computing that helps businesses address their most urgent IT issues– how to access enough computing power to innovate and grow, solve highly compute-intensive programs and yet let the technology ‘manage itself’."

Kanske lite vagt för många vid en första titt. Mycket är ännu oklart i väntan på lanseringen nästa år. IT-kraft On Demand, på riktigt kanske?

Amazon har sedan en tid ett antal tjänster som liknar detta initiativ (), vilket jag skrivit om tidigare

Detta är en del av de kommande IT-infrastrukturen, där internet är den gemensamma plattformen för allt och alla. Här kommer två scenarier som försöker beskriva hur detta kan te sig:

1.
Du installerar din nya verksamhetsapplikation. Du får frågan var informationen ska lagras, och får några alternativ:

• På lokal hårddisk?
• På filserver i det egna nätverket?
• På Amazon S3? (du behöver ett konto hos Amazon)

2.
Du har skapat en "killer application" som via Facebooks api tillgängliggörs för 100 miljoner användare. För att hantera en eventuell succé lägger du allt i Red Hats datamoln, som i sin tur använder amazons tjänster för virtuella servrar och datalagring.

När internet och dess sociala nätverk blir en del av företagens IT-infrastruktur, vet man inte längre, på gott och ont, hur många användare man kommer att få. IT-kraft som tjänst, on demand, gör det möjligt att koncentrera sig på sin verksamhet, och IT-chefen behöver inte längre tänka på lagringsbrist och backupproblem 24 timmar om dygnet…

Efter en genomlyssning av presentationerna, slås jag av att det är påfallande tydligt hur konservativ synen är på konsumenten hos mediabranschen. Konsumenten, visserligen kung, med varumärkena som hovets narrar som ständigt behöver hitta på nya saker för att behaga, men ändå - konsument i bemärkelsen improduktiv. Fortfarande ska en förhållandevis liten elit står för huvuddelen av budskapet. Budskapet hälls över konsumenterna, som på köpet får en dos finansierande reklam i sig. Med det här synsättet är Facebook en plats för konsumenter, och inte för kreativa nätverk. Den långa svansen av entusiaster och experter, som de facto alltid vet och ser mer än massmedia finns inte på kartan. Djupt sittande mänskliga incitament bortom kommersialismen, som bland annat byggt Wikipedia är som bortblåsta.

Ska mediabranchen klara anpassningen de närmaste åren, krävs att man omvärderar synen på användaren, och inser att denne inte är enbart konsument som gillar coola prylar, utan även producent, och att det är användarnas material som i hög grad kommer att driva utvecklingen.

Larry Lessig från Stanford och bland annat drivande inom Creative Commons () har starka argument

I maj i år hände något som bäddade för ett av höstens stora samtalsämnen. Facebook offentliggjorde sitt API, och bjöd därmed in vem som helst som kunde PHP att bidra med applikationer i plattformen. Efter detta har API:et portats till .NET och Java mfl språk. Det finns när detta skrivs 7414 applikationer på Facebook. Utan dessa applikationer hade Facebook troligen fortfarande varit en i mängden av sociala nätverk. De flesta av applikationerna är värdelösa, några är bra. Vissa blir populära på väldigt kort tid på grund av den naturliga spridningen i de sociala nätverken. En applikation kan nå varje Facebook-användare via vänners vänner inom sex steg. Facebook-applikationer har kommit att bli en vild och vital marknad för idéer och innovation.

I torsdags samlade Google ett antal aktörer inom området, både företrädare för sociala nätverk och applikations- och innehållsleverantörer. Man samlades vid lägerelden för en timmes uppvisning i samarbete, öppenhet och marknadsföring (se nedan). Man lyckades prata om sociala nätverk och vikten av att fylla dem med applikationer i en timme - utan att nämna Facebook mer än en enda gång tror jag… En vecka efter att Microsoft köpt en liten bit av Facebook, men fått desto större del av annonskakan, även om detaljerna runt detta inte offentliggjorts. Det är med andra ord mycket positionerande och taktik runt dessa frågor just nu.

Google lanserade vid detta event, med hjälp av sina partners, OpenSocial, ett API för integration mellan olika aktörer inom social programvara. Sedan i torsdags känt av web 2.0-entusiasterna.

För alla andra kommer här en kortfattad redogörelse för de rent tekniska aspekterna:

Det handlar om två typer av aktörer, två delar som vardera har flera synonymer:

• Containers/Konsumenter/Portaler. Webbplatser som utgör gränssnittet för användarna och deras webbläsare eller motsvarande klienter.
• Applikationer/Producenter/Tjänster/Portlets. Tillhandahåller tjänster som visas via portalernas gränssnitt.

Gränssnitt för integration av tjänster som körs lokalt i portalplattformen

• JSR-168 - Javabaserad standard för lokala portletapplikationer
• Webparts - Microsofts proprietära motsvarighet till lokala portlets i .NET-världen

• Webservices, allmänt accepterad standard för systemintegration.
• REST, ett enklare protokoll än Webservices, som används mycket i Web 2.0-världen.

• RSS - Det enklaste och mest spridda gränssnittet mellan producenter och konsumenter. Fokus ligger på informationsintegration, men det finns många användningsområden för den kreative.
• Widgets/Gadgets - Applikationer/producenter som kan klistras in i HTML-koden hos många typer av webblösningar, tex den här bloggen. Ett enkelt sätt att infoga tex videoklipp från YouTube.
• WSRP - WebServices for Remote Portlets. Plattformsoberonde gränssnitt mellan konsumenter och producenter. Det gränssnitt som är bäst standardiserat, och som stöds av samtliga traditionella portalleverantörer. (IBM, Microsoft, Oracle, BEA, SAP mfl). Stödet är däremot klenare i web 2.0-världen.

• Facebook API - ett API för producenter som enbart fungerar i konsumenten Facebook.
• OpenSocial - ett API som är både producent- och konsument-oberoende.

Om Google med flera lyckas etablera OpenSocial som ett öppet och utbyggbart gränssnitt, kommer utvecklingen av tjänster att ta fart på allvar, vilket ytterligare snabbar upp förändringen inom IT-industrin. Internet blir den självklara plattformen för tjänster. Att köpa funktionalitet som kundunika interna lösningar, eller som licensierad programvara för drift i egen regi, kommer på sikt att bli mindre attraktivt.

Lanseringen av OpenSocial: