abrakadabra

Kulturskapandet är en hörnsten i mänskligheten. Och nu handlar det inte om affärer, skivbolag, Spotify eller hur man ska få betalt (lär dock återkomma till detta..). Nej, nu handlar det om "varan" i sig, och hur synen på den ändrats.

1900-talet var det decennium då en stor del av mänsklighetens kultur förpackades och industrialiserades av en industri som till slut bara bestod av några få bolag. Några blev väldigt rika på kuppen, men de allra flesta blev degraderade till passiva konsumenter, sittandes i TV-soffan, matade med efterapningar och uppföljare enligt en modell som utarmat vårt kulturliv och därmed vårt samlade människovärde.

Men efterapningar kan vara något annat än Polisskolan 8.

Därför, se den här filmen, och stöter ni på Horace, som uppenbarligen stelnat en aning i fracken och inte tror ett dugg på remixkulturen, så tipsa honom också. Tipsa honom om hur snille och smak kan te sig i modern tappning, något annat än 1800-talets romantiserade syn på ensamma genier. Lars Gustafsson har redan förstått, och behöver därför i motsats till Horace inte skämmas för att han råkar vara intellektuell.

A remixer’s manifesto

1. Culture always builds on the past
2. The past always tries to control the future
3. Our future is becoming less free
4. To build free societies you must limit the control of the past

Här är filmen, i nio delar: RIP: A remix manifesto