abrakadabra

Igår hade vi ett seminarium på Logica om social programvara, och Logicas erbjudanden kring detta område. Albert drog bakgrunden, och kom bland annat in på skillnaden mellan strukturkapital och humankapital.
Ingen kan väl säga annat än att personal är dyrt i Sverige. Mycket dyrare än tex maskiner och mjukvara. Människor är dyra att anställa och behålla, och inte minst dyra i "drift". Desto viktigare då att man tar hand om sitt dyrt förvärvade humankapital på bästa sätt.
I många organisationer uppnår man en alldeles för dålig "verkningsgrad" av kunskapsarbetarna. Forskare har kommit fram till att det normalt rör sig om 40-50%. Visserligen an akademisk siffra, men inte desto mindre något som oftast inte accepteras när det gäller utnyttjandet av tex IT-utrustning eller kontorsplatser. En verknings grad på 50% för verksamhetens dyraste resurs…
Ett bra sätt att höja verkningsgraden är att synliggöra kunskapsarbetarna, dvs att göra deras kunskap synlig och återanvändbar i hela organisationen, och kanske även utanför företaget, i de kundnära processerna. Social programvara och sociala medier är det enklaste och bästa sättet att göra detta idag.
Jämför med den traditionella medarbetartidningen. Eller det klassiska intranätet. Där råder ett massmedie-tänk. Utrymmet och arbetsinsatsen är begränsad. Spridning av kompetens kräver i detta sammanhang redaktionella insatser. I bästa fall kan man förvänta sig en presentation av "Veckans medarbetare". Det är mycket bättre att införa självservice i kompetensspridningsprocessen.

"Inget mixtrande med marginalerna" (= Kvantitet framför kvalitet. Använd words standardmall - Endast om du är bra på att argumentera kommer du igenom med openoffice).

"Använd endast betrodda källor" (= Kolla på pirate- eller student-bay om boken finns för nerladdning, för wikipedia skapat av kreti och pleti kan man ju inte tro på)

Förhållningsorder jag såg i en elevuppgift för gymnasiet. Men är det en rättvis bild av skolans förhållande till IKT och informationssamhället?

Spotify fortsätter sin försiktiga utveckling. Små steg tas, några fram, andra tillbaka. Musik tillkommer och försvinner, och man anar att "ipred-bolagen" lurar i det finstilta.

I veckan släpptes API:et libspotify som kanske inte är så fritt som namnet antyder, men ändå ett steg i rätt riktning. Libspotify är ett C-bibliotek utan källkod avsedd för att bygga Spotify-klienter. Vad man kan vänta sig är integrationer med andra applikationer, som tex drar nytta av sociala nätverk.

Spotify kommer alltså fortsätta att äga kanalen mellan klient och server. Enligt Spotify kommer dessa klienter dessutom i nuläget endast fungera för betalande premiumanvändare, och får inte användas i webbapplikationer eller i mobila klienter. Ur terms of use:

“Approved Device” means desktops, laptops and netbook PCs and such other devices that we permit as notified to you from time to time. Approved Device does not include any mobile wireless handset or any other internet-enabled device that is designed to be handheld.

…

[you may not] attempt to embed or integrate the API into any website or otherwise allow access to the Service via the web rather than via the Application.

På grund av den C-baserade client/server-tekniken är biblioteket inte plattformsoberoende. Libspotify kommer i första vändan att vara tillgängligt på 32-bitars Linux/Intel. Detta beror troligen inte på att man drivs av någon anti-windows-ideologi. Spotifiys egen klient finns ju inte på Linux. Snarare vill man åt det öppna plattformsoberoende hacket Despotify.

Men även om man öppnar ett hål i ena änden, är det fortfarande stängt i den andra, vilket innebär att varken användare och fria artister kan bidra med eget innehåll på egna villkor. Användarna förblir konsumenter och oberoende artister får hitta andra kanaler. Dessutom måste man se upp med inlåsningseffekten. Libspotify-klienter kommer att vara bundna till Spotify (premium) som har monopol på distributionen, som kan bestämma vilka klienter som får användas, och som därför naturligtvis har de stora skivbolagen hängande bakom ryggen. Dessa vill ju inte bli sittande med svarte petter vilket händer om en alltför stark mellanhand kan diktera villkoren. En mer användardriven och öppen strategi vore bättre för en kreativ musikkultur, med det är kanske inte det som är fokus för Spotify.

I inledningen av denna korta video skymtar några siffror som visar ineffektiviteten hos informationsarbetarna, den som vi alla känner igen: Vi letar efter information utan att hitta den, återskapar information som andra redan skapat, och återanvänder gammal och felaktig information i brist på bättre. Huvudproblemet är att en stor del av informationsarbetet rör sig utanför de väl definierade processerna, och så måste det vara så länge vi har behov av innovation och kreativitet inom en verksamhet. Inom en process är allt som inte kan förutses en avvikelse i negativ mening.