abrakadabra

Många tvekar att ge sig ut i molnet för att tjänsterna inte känns stabila och långsiktiga. Ofta betonas vikten av att upprätta kommersiella avtal för att tjänsten ska bli tillräckligt "kontinuerlig". Kontinerlig vad gäller funktionalitet, tillgänglighet och säkerhet.

Men hur hållbara är kommersiella uppgörelser? Som det ser ut just nu i världen, så verkar ekonomiska regler inte riktigt fungera på topp. Stora etablerade företag som GM riskerar att falla oroväckande snabbt om inte hjälp skjuts till. Hur stabilt är det att lita på verksamheter vars ägare har en horisont på max ett kvartal?

I mediavärlden verkar det som att de kommersiella aktörerna är de minst pålitliga. Filmer tystnar på Youtube på grund av avtalsstrul med Warner. Och nu försvinner även musik från Spotify, därför att man hängt upp tjänsten på avtal med de etablerade skivbolagen. Jag har ju kritiserat Spotify tidigare just för detta, och är egentligen inte överraskad. Skivbolag är opålitliga i sitt förhållande till nätet. Det är visserligen artister och lyssnare också, men konsekvenserna blir ju inte lika omfattande. På Jamendo, till exempel, är det artisterna själva som lägger upp musiken. Vill man ta bort den, får man göra det, och det händer väl också, men i stort är innehållet stabilt, och ständigt växande.

Och bristen på kommersiell hållbarhet finns ju även i gamla världen. För att till exempel få tag i gamla böcker eller skivor är man oftast hänvisad till antikvariaten, eller till sitt personliga nätverk.

Och vilket uppslagsverk är mest stabilt, Wikipedia eller Nationalencyklopedin? Vilket kommer att överleva längst? Spelar det någon roll att jag kan köpa NE-tjänsten? Eller är det en mer hållbar strategi att utan juridiska krav om motprestation donera till Wikipedia?

Mer i ämnet: Spotify måste rensa bort musik, har spotify sålt mig grisen i säcken?, Stopify, Muted on Youtube? Think CC!, YouTube Users Lash Out At Warner Music (And Google) With Protest Videos

Skola och utbildning är ämnen som ständigt debateras, och som alla har åsikter om.

Mest politiskt korrekt för tillfället är uppenbarligen att inta en ordning-och-reda-attityd, men de som kan något om pedagogik vet att det inte fungerar. Speciellt inte i dagens värld. Ett några år gammalt citat:

- Lärandet måste vara meningsskapande för eleverna, inte om 15 år, för då struntar eleverna i det. Lärarna måste alltså hitta lärprocesser som är meningsskapande i nuet….
Och då krävs två saker. Först måste lärarna möta eleverna där de är. Lärarna behöver sedan utmana elevernas föreställningar för att bidra till att fördjupa deras förståelse utifrån vetenskaplig grund.

Hans-Åke Scherp

Läs hela artikeln

Med utgångspunkt från detta, kan man fundera vidare över utveckling "från push till pull", som för skolans del innebär att lärandet måste ske mer på elevernas villkor, och inte drivas av de samhällsnormer och auktoritära institutioner som vi håller på att lämna bakom oss. Om skolan inte lyckas anpassa sig, kommer dess betydelse för barnens utveckling att minska. Precis som skivbolagens betydelse för musikkonsumtionen.

I 2.0-världen äger eleverna lärprocessen. Eleverna är i centrum. Hela tiden. Lärandet ordnas runt dessa. Skola och lärare är elevernas hjälpmedel.

Skolan 2.0 är elevens verktyg för att förstå samhället. Inte samhällets verktyg för att forma en ny generation.

Se även

• Från Push till Pull 1, Vem äger portalen?
• Från Push till Pull 2, Tjänst istället för webb?

I förra posten klagade jag lite på teknikfokuset i mediernas molnrapportering. Att man ser molnet som en stor datorhall full med datorkraft. När detta mognar ändras nog synsättet på vad molnet levererar.

Först försvann järnet, "burkarna", och datorerna blev virtuella. Men fortfarande med fokus på "Intel CPU", "Gigabyte" och annat IT-mässigt. På samma sätt var de första bilarna kopior av hästdroskor, och många pratar fortfarande om "hästkrafter" som om det vore själva huvudsyftet med bilen - att ersätta häst(arna) - Istället för ett sätt att transportera sig.

Intressant nog väljer man aldrig flyg eller tåg efter antal hästkrafter. Man köper ju en transporttjänst. Bilar är fortfarande statussymboler, men hur är det med IT? Är det coolt med en stor server?

Förr specificerade inte Royce Rolls motoreffekten. "Tillräckligt" hette det. Och det är ju likadant när man väljer elleverantör. Det är inte hur mycket watt man kan leverera som är fokus, utan pris, tillgänglighet och service. Att elen räcker till för att driva prylarna där hemma ser vi som självklart.

Stora pojkar kanske aldrig vänjer sig av vid teknikfokuset när man väljer bil, men det lär nog affärsdrivande företag och organisationer göra - när de börjar köpa tjänster i IT-molnet.

Adobes utvecklingsplattform för informationshantering, LiveCycle finns nu även att tillgå som tjänst. Närmare bestämt LiveCycle ES Developer Express. Computer Sweden skriver att Adobe tar plats i Amazons datamoln EC2, men det är egentligen irrelevant. Det är snarare LiveCycle som är molnet. En molntjänst som utnyttjar en annan alltså. Det är en vanlig uppfattning att molnet ersätter hårdvara. Men det är inte hela sanningen. Molnet levererar redan idag allt från virtuella servrar till stöd för verksamhetsprocesser och sociala nätverk.

Mer information om Adobes satsning finns hos bland andra technoracle.

Här är en ny video med Andrew McAfee, ledande forskare och evangelist inom Enterprise 2.0.

Den är lång, och innehåller i princip sådant som fångats på Youtube tidigare. Har ni inte hört honom tidigare, är det absolut värt att i efterhand “delta” i detta möte. Men det mest intressanta här är kanske själva mötet, och att vi får tillfälle att titta på möteskulturen. Det börjar uppenbarligen som en lunch, med folk som äter, och samtidigt är det laptops överallt i det underdimensionerade rummet. Vissa av deltagarna lyfter knappt blicken från sin dator. En ny möteskultur, som jag känner igen mig i, men som kanske är provocerande för andra.

McAfee har också en väldigt träffande beskrivning av ERP-system ca 6,30 minuter in i videon.

Normalt är det kanske skakigare i små företag när det blåsar snålt på marknaden. Men för alla som arbetar i stora organisationer kan det bli en mindre behaglig aha-upplevelse att det professionella (men även sociala) nätverk man investerat i, till största delen sitter på insidan. Förlorar man jobbet, förlorar man kanske även största delen av sitt nätverk.

Och vem "äger" dina interna sociala kontakter som du skaffat dig på arbetstid. Du eller företaget?

Många har sagt det redan, så detta får väl taggas under begreppet "tjat". Men, i sämre ekonomiska tider får de sociala nätverken ökad betydelse. Dels har vi mer nytta av dem, dels borde vi ha mer att spendera på dem. Och det är tid snarare än pengar som är hårdvalutan i nätverken.

Fick äntligen en invit till Spotify, så nu slipper jag gissa vad hypen handlar om. (Att betala för en helt osedd tjänst är jag av princip emot).

Det mesta av min tidigare kritik stämmer tycker jag. Spotify är, än så länge i alla fall, en del av musikindustrin, och inte en community för användarna. Vilken musik som finns bestäms av avtal med skivbolagen, och det finns ingen möjlighet att bidra med musik man tycker fattas. Från ett musikaliskt perspektiv är urvalet därför slumpmässigt. Vissa artister är väl representerade. Andra saknas helt.

Det kommer många musiktjänster just nu, och det kommer krävas en del om man vill lyckas. Några råd till Spotify därför:

• Släpp in de oberoende musikskaparna. Låt de administrera sin egen musik.
• Tillåt nerladdning. Låt artisterna avgöra vilka låtar som ska vara fria för nerladdning.
• Tillåt uppladdning av musik från alla. Låt uppladdarna ta ansvaret för rättigheter.
• Synliggör användarna och inte bara artisterna. Minska avståndet mellan musikskapare och användare. Låt spellistor synas. Låt användarna bli DJ:s. Möjliggör kommentarer och taggning.
• Koppla artister till konserter och andra events.
• Komplettera klienten med en browserbaserad lösning.
• Integrera med Facebook, så att vännernas spellistor bli tillgängliga automatiskt
• Låt artisterna släppa delar av låtar för remixar och mashups

En del av detta kommer nog inte gillas av skivbolagen. Annat kanske redan är på gång, men bloggen avslöjar åtminstone inget. Det är mer Joost än Youtube just nu. Vem blir musikens Youtube? Svaret kanske kommer 2009.

Äntligen(?) tillbaka till det så kallade professionella livet. Men gränserna suddas ut alltmer. Det verkar som att fler än tidigare stannat kvar online denna jul. Även om de råkat befinna sig i en fjällstuga.

Jag måste nog byta namn på den här bloggen. Senast jag skrev om CMS var hösten 2006. Och portaler är väl kanske inte heller så kul. Portaler och innehållshantering är självklara delar i som har med webb att göra numera.

Men vad ska den heta?