abrakadabra

Web 2.0 - det är vi. Och Kultur 2.0 - det är vi.

Kultur 2.0 innebär att fler producerar kultur, och att gränsen mellan producent och konsument luckras upp. Dvs inte att man ökar motsättningarna genom det vi och dom-tänkande som vissa artister nu ger uttryck för.

Kultur 2.0 är självorganiserande, drivet av användarna snarare än centrala strukturer. Paralleller kan dras med IT-världen. Kultur 2.0 innebär mindre centralstyrning i form av "SOC" (Service Orieniented Culture..), där statliga och kommersiella institutioner bestämmer vad massan ska konsumera, till ett mashup-tänk, där kultur är levande, integrerande och ömsesidigt inspirerande.

I dessa polistider…

När professionella, etablerade kulturarbetare gör revolt mot sin publik, utan känsla för hur mänskligt kulturskapande fungerat i ett historiskt perspektiv utanför massmedieåldern på 1900-talet. När alternativa modeller för kulturell produktion och konsumtion motarbetas av det hotade etablissemanget. När en seriös debatt om incitamentsmodeller för kreativt skapande verkligen behövs.

I dessa kristider…

När rädslan för den ekonomiska depressionen hotar att ta över en alltför stor del av folks tankar:

Det måste finnas en myndighet för detta, nähä, inte krismyndigheten.se. Hjälp mig, staten, fast det varken är extremt väder, smittsamma sjukdomar eller terrorism - ge mig krisinformation!

Då är det dags att framhålla det som varken kulturindustri eller ekonomi rår på: amatörismen.

Låt dig inspireras av andra, skapa själv, dela med dig. Det är kultur.

Min presentation från frukostseminariet i Göteborg 13/11: