abrakadabra

Debatter och tankar om skolan är något som aldrig verkar ta slut. Diskussionerna förs på olika plan. Politiskt, med fokus på organisation och struktur, och pedagogiskt med inriktning på innehåll och mening.

Glappet mellan dessa verkar vara betydande, även om man från politiskt håll faktiskt tror sig syssla med verksamhetsfrågor. Men detta är kontrollantens utsiktslösa förhoppning om något mer än imaginär kontroll och styrning. Jag anar att det inom varje kontrollant finns en längtan efter att få vara med, mitt i processen, att ha ett inflytande i praktiken, men att man för att ha formell kontroll måste ställa sig utanför.

Medan diskussionen pågår runt befintliga strukturer och institutioner, utvecklas omvärlden på sitt eget sätt. Skolan så som vi känner den (de flesta förknippar den kanske till och med med själva byggnaden) måste anpassa sig efter de nya organisationsmönstren. Det som förut av tekniska och kostnadsmässiga orsaker inte fungerat, visar sig nu vara högst konkurrenskraftiga alternativ.

Om Wikipedia kan samla, strukturera och tillgängliggöra människans kunskap på ett sätt som visat sig effektivare än något annat, varför skulle inte skolan, i betydelsen vårt viktigaste instrument för att överföra kunskapen från generation till generation, kunna göra detsamma?

Blir det Wikimedia foundation ("Imagine a world in which every single human being can freely share in the sum of all knowledge. That’s our commitment."), Google eller någon annan internetgigant som kommer först med en global och till stora delar självorganiserande skola, eller kommer någon av de etablerade utbildningsinstitutionerna släppa taget om traditionen och hinna före?

Och vad kommer det innebära att vara lärare respektive elev i den globala skolan?